VI FÅR ALDRIG TA KVINNORS RÄTTIGHETER – MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER – FÖR GIVNA

ratt

I omkring en tredjedel av världens länder är abort helt eller delvis förbjudet. Men abortförbud förhindrar inte aborter – det förhindrar bara säkra aborter. Osäkra aborter utförs ändå, till exempel med hjälp av klädhängare eller råttgift. I länder med mer restriktiv abortlagstiftning utförs något fler aborter – inte färre – och omkring 47 000 kvinnor dör årligen som en följd av osäkra aborter, enligt WHO.
Det är ingen mänsklig rättighet att få jobba som just barnmorska. Det är en mänsklig rättighet att få vård. Feministiskt initiativ står för varje kvinnas rätt att bestämma över sin egen kropp – klockan får inte vridas tillbaka för kvinnors rättigheter och vi måste markera mot varje inskränkning i aborträtten.
Det skriver Gudrun Schyman, partiledare F!, och Marielle Alvdal, hälso-och sjukvårdspolitisk talesperson F!, i ETC- tidningarna.
Läs hela inlägget här: http://www.etc.se/debatt/lat-inte-klockan-vridas-tillbaka-kvinnors-rattigheter

Sveriges vapenhandel är oetisk och ett hyckleri

Idag, den 10 januari, talar utrikesminister Margot Wallström i FN:s säkerhetsråd i New York. FN måste kunna bistå inte bara när våldet är ett faktum, utan också vid politiska konflikter med fredsförebyggande insatser där fokus läggs på de strukturella problem som finns i samhället.

Sveriges mandat som ny medlem i säkerhetsrådet sträcker sig över två år. Den första månaden är Sverige också ordförande.
Vi i Feministiskt initiativ förväntar oss att den politik regeringen ämnar driva i säkerhetsrådet har ett feministiskt perspektiv.
Regeringen har annonserat att Sverige ska prioritera konfliktförebyggande arbete, fred och säkerhet, kvinnor samt ökad transparens, representativitet och effektivitet. Det är bra att dessa områden kommer i första rummet, men de behöver kompletteras. Områden som också måste prioriteras är respekt för mänskliga rättigheter, internationella åtaganden som alla länder har (bland annat asylrätten), miljö- och klimatfrågan, nedrustning samt social rättvisa.

Feministiskt initiativ anser att regeringens punkt ”Kvinnors aktiva inflytande i fredsprocesser” är särskilt viktig. De flesta konflikter i dagens samhälle har sitt ursprung i en patriarkal maktordning som leder till ojämställdhet, ojämlikhet och orättvis fördelning av jordens resurser. Vi anser inte att fred byggs med militära medel. Det sker istället genom frånvaro av våld och förtryck på alla nivåer, demokratiska principer, tillfredsställande av de grundläggande mänskliga behoven och möjlighet för människor att vara aktiva som medborgare.
Feministiskt initiativ vill även att Sverige tar en ledande roll när det gäller att driva frågan om våld mot hbtq-personer i konfliktområden som en viktig del av arbetet för fred.

Vi håller med Margot Wallström om att ”tidig varning” när det gäller risker och annalkande kriser måste följas av ”tidig handling”. Historiskt sett har det varit ett problem i säkerhetsrådet. Världen har sett konflikter starta, men FN ingriper långt efter att våldet har eskalerat. FN måste kunna bistå inte bara när våldet är ett faktum, utan också vid politiska konflikter med fredsförebyggande insatser där fokus läggs på de strukturella problem som finns i samhället.
Världen bevittnar idag hur vapen används som medel för att lösa konflikter. Det ökar militariseringen av samhället och bidrar till en normalisering av en våldskultur. En av de viktigaste förebyggande åtgärderna mot krig är nedrustning. Att stora vapenflöden finns i områden där det pågår väpnade konflikter skapar en ond spiral som måste stoppas. Därför ser vi med stor förvåning på att regeringen inte prioriterar det i sitt arbete i säkerhetsrådet.
Militär upprustning är idag ett av de största hoten mot den mänskliga säkerheten. En bra start på året i säkerhetsrådet skulle vara att Sverige börjar arbeta inom detta område på hemmaplan. Sveriges vapenhandel är oetisk och ett hyckleri och så länge den pågår kan Sverige inte med trovärdighet arbeta internationellt för ett totalt stopp av vapenhandeln.

Sverige har i FN:s generalförsamling anslutit sig till arbetet att förbjuda kärnvapen. Sverige skulle nu kunna lyfta fram frågan i säkerhetsrådet, och där problematisera den vetorätt de stora kärnvapenmakterna har.
Feministiskt initiativ kommer att följa upp arbetet inom FN:s säkerhetsråd där den svenska regeringen nu har möjlighet att påverka vad som sker och därför bör verka för att frågor som utmanar den rådande maktfördelningen inom FN tas på allvar.

Gudrun Schyman
partiledare för Feministiskt initiativ

Jaime Gomez
utrikespolitisk talesperson för Feministiskt initiativ

publicerat i Sydsvenska Dagbladet 10 januari 2017

Det mänskliga mötet är oslagbart

gsm

 

 

 

 

 

 

Gudrun Schyman Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Sista brevet för i år. Mera övergripande tankar inför det som varit och det som komma skall finns här:

Hyckleri och gränslös cynism präglar politiken just nu”.
I det här brevet koncentrerar jag mig på det viktigaste – det mänskliga mötet.

Jag har sett de nya avsnitten av Fröken Friman och jag har sett dokumentärerna om kvinnorna på fröken Frimans tid. Jag har fått en ny idol – Ann Margret Holmgren. Hon som modigt reste runt i hela landet och talade och inspirerade kvinnor att bilda lokala rösträttsorganisationer.

Jag känner delvis igen mig i henne. Jag har rest runt i landet ända sedan förra valet. Först kallade jag det ”eftervalsturné”. Nu, under 2016, har jag kallat det ”mellanvalsturné”. Under 2017, efter F!:s kongress i mars, kommer det att heta ”förvalsturné”. Månaderna före valet 2018 kommer det att heta ”valturné”.

Jag tror på det mänskliga mötet. Jag tror på det lokala samhället och den globala byn i samarbete. Jag tror inte vi ska leva hela våra liv på nätet. Jag vet att det största flyktingmotståndet finns bland de som har minst flyktingar i sin närhet. Det är lätt att hata på avstånd. När vi möts människa till människa, när vi ser att vi är mer lika än olika i våra behov och våra uttryck, då bygger vi relationer på riktigt. Sådana som håller. Som ger tillit. För livet.

Det gått över hundra år sedan fröken Frimans tid. Vi har kommit långt på många områden inom jämställdheten. Men samtidigt – jag känner igen mig. I motståndet och i de ständiga sveken från män med makt. Och jag känner igen behovet av folkbildning, dvs en samhällspolitisk organisering med folkbildning som grund.

Jag möter många som känner en stark frustration över utvecklingen. Många som är oroliga över att humanismen, respekten för mänskliga rättigheter och synen på demokratin håller på att försvagas. Samtidigt som många vet att vikande tilltro till de demokratiska institutionerna och bristande tillit till samhället är det som lägger grunden till extrema ideologier. Nationalismen får sin näring i undergångsstämningar.

Frustration behöver inte övergå i depression och passivitet. Att vara bekymrad behöver inte betyda att vara maktlös (se bl.a. Elisabeth Åsbrinks artikel i DN)
Elisabeth Åsbrink: Ett satans år övergår i ett nytt.

Alltså reser jag. Både inrikes och utrikes. Under hela 2016 har jag haft möten i olika EU-medlemsländer. Runt om i Europa växer det nu fram feministiska rörelser, som en reaktion på ökad nationalism och fascism. En studie på temat ”hur svarar feminismen på den ökande nationalismen”, som Fi:s EU-kansli tagit fram, visar att en feministisk organisering är på gång i flera länder. Partier finns förutom i Sverige också i Finland, Polen, Tyskland, Storbritannien och Norge. Nätverk som håller på att bygga organisation med feminismen som grund finns i Kroatien (blir troligen parti vid årsskiftet) Italien, Spanien, Irland och Rumänien. Villkoren är olika i de olika länderna men gemensamt är att kvinnors rättigheter, hbtq-personers rättigheter, rättigheter för personer med funktionsvariationer, asylsökandes rättigheter, osv., systematiskt försvagas och begränsas. Repressionen ökar i takt med att nationalistiska krafter får ökat inflytande. Men också motståndet ökar och allt oftare organiseras det nu med feminismen som grund.

Slutsats – när de nuvarande politiska partierna tävlar i nationalism, militarism och isolationism är vårt svar feminism, militär nedrustning och universalism!

Vi som arbetar feministiskt idag är en länk i den långa kedja av demokratiutveckling som också kvinnorna på fröken Fridmans tid var en del av. Den utveckling som sakta men säkert leder till majoritetens insikter om att kvinnors rättigheter är nyckeln till mänskliga rättigheter och samhällsutveckling. På riktigt.

Jag vill gärna ge er ett citat från professor Francoise Héritier vid Collège de France: ”Framtida generationer kommer att förvånas över att vi aldrig förstod att den största politiska frågan handlade om jämlikhet mellan könen. Det medvetandet kommer att innebära nyckeln till revolutionen.”

Hon har naturligtvis helt rätt. Att bryta med det patriarkala tänkandet, med dess uttryck i sexism, rasism, afrofobi, homofobi, transfobi och funkofobi, allt orkestrerat inom ramen för en alltmer brutaliserad och centraliserad global kapitalism, är nyckeln till utplånandet av det dominans- och konkurrenstänkande som idag står i vägen för hållbar utveckling.

Feminister definierade ett tydligt uppdrag för över hundra år sedan. Rörelsen fick så småningom ett genombrott med rösträttsfrågan. Men uppdraget är inte färdigt så vi fortsätter. Våra uttryck är olika men vi har samma mål – jämställdhet, jämlikhet och frihet från alla former av diskriminering.

Jag önskar alla ett Gott Nytt Feministiskt År med nedanstående bild av Siri Derkert. Den har titeln ”Kvinnorna tar pulsen på Patriarkatet” och finns på Östermalmstorgs T – station i Stockholm.

Löfven måste rensa upp i pensionsträsket

ska%cc%88rmavbild-2016-12-17-kl-00-03-50

Det är kvinnor som får betala för pensionssveket. Vi behöver ett nytt system som är överskådligt och förutsägbart och där en rimlig ekonomisk grundtrygghet garanteras av staten, skriver Lotten Sunna och Farida Al-Abani.

Det har tagit lång tid att få upp ögonen för de katastrofala konsekvenser som dagens pensionssystem får för en alarmerande stor, och ständigt ökande, skara pensionärer i Sverige. Nya larmrapporter duggar tätt och vi berörs alla av öden som vi möter i vår vardag.

Sverige har länge närt en bild av sig själv som ett välfärdsland. Ett land där ett stort antal reformer under 1900-talet byggde en trygg grund på vilken såväl samhället som dess medborgare kunde vila.

Raka rör mellan lön och pension hette det då. I praktiken är systemet så krångligt att det har tagit decennier innan utfallet blivit tydligt för de flesta av oss. I en snårskog av inkomstpension, tjänstepension, garantipension, premiepension, bostadstillägg, särskilda bostadstillägg, äldreförsörjningsstöd och änkepension, kopplat till en livsinkomstprincip så är det ingen människa som kan begripa vad deras pension i slutänden kommer att bli.

Att staten tar ett krympande ansvar för pensionen och i stället skyfflar över det på individer och arbetsgivare är ynkligt. Alla utredningar pekar på att tjänstepensionerna är motorn i de galopperande orättvisor vi ser i dagens system, ändå finns inga indikationer på att någon förändring är på gång. Tvärtom talar det delbetänkande som regeringen släppte i somras, Jämställda pensioner?, i stället om makars möjligheter att flytta premiepension mellan sig och tjänstepensioners ökande betydelse för slutpensionen.

För tio år sedan var fattigdomsrisken för svenska pensionärer en av de lägsta i hela EU och låg på under 10 procent. I dag är den uppe i 18,2 procent enligt färska siffror från Eurostat. Vi rusar i full fart mot bottenplacering i EU- År 2048 är vi näst sämst av medlemsstaterna om vi fortsätter på samma vis, med bara Estland bakom oss. Förlorarna är de som inte har fast anställning, hög lön och tjänstepensionsavtal.

I klartext är det 355 000 människor i Sverige som bedöms löpa risk för fattigdom och en majoritet av dem är kvinnor, 71 procent. Nyligen var Centerpartiet, uppbackade av Moderaterna och Liberalerna, ute och ville försämra garantipensionen för nyanlända, en av de grupper som redan har det allra sämst.

När systemet infördes knöts garantipensionen till inflationen vilken i princip har stått still sedan dess medan reallönerna ökat kraftigt. Samtidigt som alltfler blir beroende av garantipension, ökar klyftorna dramatiskt.

Den allmänna pensionens del minskar ständigt, och de förbättringar som gjorts är i form av skattejusteringar och olika former av bidrag och tillägg. De kan trollas bort igen, lika lätt som de lades till. Precis som det är viktigt att höja grundlönen för en yrkesarbetare gäller naturligtvis samma för pensionerna.

Feministiskt initiativ vill ha raka rör utan krumbukter och återvändsgränder. Ett nytt pensionssystem som är överskådligt och förutsägbart och där en rimlig ekonomisk grundtrygghet garanteras av staten. Vi vill rensa upp i pensionsträsket och göra den allmänna pensionen och garantipensionen tillräckligt starka för att göra andra »kryckor« i systemet onödiga.

Skrota pensionssystemet och ersätt det med ett förmånsbestämt pensionssystem. Målet är att den allmänna pensionen ska kompensera minst 60 procent av inkomstnivån under de 20 bästa åren.
Höj golvet i garantipensionen till att möta EU:s fattigdomsgräns.
Skrota premiepensionen och låt de pengarna stärka det allmänna pensionssystemet.
Höj taket i pensionsinbetalningarna för att stärka den allmänna pensionen.
Höj pensionsavgiften för att stärka den allmänna pensionen.
Sänk kraven för bosättningsår i Sverige för pensionsrätt.

Lotten Sunna (Fi), socialförsäkringspolitisk talesperson
Farida Al-Abani (Fi), ersättare socialförsäkringsutskottet i skuggriksdagsgruppen

Feministiskt initiativ fördömer attackerna mot östra Aleppo

Det är med sorg och ilska vi ser att den syriska regimen och dess allierade försöker inta östra Aleppo med militär makt.

Med brutala bombningar och artilleriattacker terroriseras den belägrade delen av staden, och hjälpkonvojer med mat och medicin får inte komma in. Även Ryssland rapporteras ha bombat icke militära mål som sjukhus och skolor i Aleppo eller i dess närhet. Bara under de senaste två veckorna uppskattas 700 personer i östra Aleppo dödats, och upp emot 50.000 civila har tvingats fly från sina hem efter Assads stödtruppers anfall.

Srebrenica, Grozny, Falluja. Vi har sett tidigare vad militarism och krig i slutändan kan leda till för civila när städer attackeras. Det ligger inbyggt i den patriarkala militära logiken att det viktigaste är att besegra sin fiende – inte att skydda liv eller mänskliga rättigheter.

Vad vi bevittnar nu i Syrien är beviset för hur illa militär konfliktlösning fungerar. Från alla sidor så har just själva användningen av militärt våld, för att nå sina politiska mål, förvärrat situationen. För varje månad av krig så förs parterna bara längre ifrån varandra. Olika stater och rörelser ingriper militärt i Syrien och situationen blir ohållbar.

Konflikten i Syrien borde lära oss att aldrig låta militära hökar få för stort inflytande i politiken, då konsekvenserna för befolkningen blir katastrofal.

I denna kris så har Världssamfundet och FN visat sig ha satsat för lite på konfliktlösning, vapenkontroll och fredsarbete. FN saknar fungerande verktyg för att verka så länge vetorätten i Säkerhetsrådet kan användas för att blockera handling.

Feministiskt initiativ fördömer attackerna mot östra Aleppo, och ställer följande akuta krav:

  • Ett omedelbart eldupphör mellan alla stridande parter, initierat av regimens och dess allierade.
  • Säkerhetsgarantier och fri passage för de humanitära insatser med mat, medicin och sjukvårdare som behövs akut.
  • Att parterna i konflikten återvänder till medling, under överinseende av FN:s sändebud Staffan de Misutra, och fortsätter arbetet kring de kompromissförslag FN lagt fram.
  • Feministiskt initiativ ser också hur tragedin i Aleppo möjliggjorts av långsiktiga strukturproblem och kräver därför att arbete påbörjas för att:
  • Ett totalt vapenembargo mot alla stridande parter i Syrien
  • Föra över beslutsrätt i frågor kring Syrien-konflikten från säkerhetsrådet till FN:s generalförsamling i enlighet med vad fler än 200 organisationer för mänskliga rättigheter krävt
  • Avskaffa vetorätt i säkerhetsrådet för att komma ifrån situationer då FN blockeras
  • Sverige skall förbereda sig att inför ordförandeskapet i FN:s säkerhetsråd fr.o.m. 1 jan 2017 agera kraftfullt och medlande för att få till stånd ett slut på kriget i Syrien.

Feministiskt initiativ står på den civila befolkningens sida. Aleppo behöver inte ytterligare militära insatser – alla sådana förslag är ett hån mot den tragedi som nu utspelar sig. Befolkningen i Aleppo behöver ett omedelbart eldupphör och omvärldens hjälp!

Jaime Gomez,
utrikespolitisk talesperson
Martin Jordö,
utrikesutskottsledamot

Uttalande från styrelsen Fi Skåne

Katerin Mendez, kommunfullmäktigeledamot i Malmö och Socialpolitisk talesperson för Feministisk initiativ, omhändertogs i lördagskväll av polisen i Malmö när hon ville anmäla en akt av diskriminering på en krog i Malmö stad.

Katerin har berättat hur hon i sällskap med sin mamma och syster såg hur krogens vakter knuffade iväg två romska kvinnor. Katerin ifrågasatte deras bemötande av kvinnorna och fick till svar att: ”Vi har en policy att vi inte släpper in dem”. Katerin med sällskap lämnade krogen och blev lättade när de mötte två poliser. Katerin närmde sig för att göra en anmälan av krogvakternas diskriminerande behandling av de romska kvinnorna. Polisen vägrade dock att uppta anmälan och omhändertog istället Katerin för förargelseväckande beteende. Polisen agerade våldsamt och kränkande under omhändertagandet.

Feministiskt Initiativ anar att detta inte är en isolerad händelse, utan en del av ett större samhällsproblem där minoriteters rättigheter åsidosätts. Därför uppmanar vi Polisen i Malmö att starta en intern undersökning utifrån anmälan som Katerin nu har gjort på polisens agerande, samt uppmanar Polismyndigheten att utbilda sina poliser i antirasism.

– Det är oacceptabelt att verksamheter tar fram och sätter i bruk en policy som bygger på att neka vissa människor tillträde på grund av deras etniska tillhörighet. Såväl civilsamhället som myndigheter bär ett aktivt ansvar för att motverka diskriminering. I detta fall kan jag inte heller nog betona vikten av en oberoende myndighet som granskar poliser som anmäls för tjänstefel, säger Victoria Kawesa, Antirasistisk talesperson i Feministiskt Initiativ.

– Jag är skakad av händelsen, dock har den fått mig att inse normaliseringen av rasismen. När det politiskt alternativa Möllan, en oas för oss aktivister antar diskriminerande policyn – då har det gått långt! Därför kommer jag politiskt att driva möjligheten för Malmö stad att dra tillbaka utskänkningstillstånd för krogar som diskriminerar och vill även passa på att uppmuntra allmänheten att anmäla när de bevittnar diskriminering, säger Katerin Méndez.

Styrelsen för Fi Skåne

Gudruns feministbrev nr 131 – Ska vi lyssna på kvinnor – eller slita av dem kläderna?

– Hur liberalt är det att tvinga kvinnor bada med män om de inte vill, att tvinga av dem kläderna och att misstänkliggöra deras organisering bara för att de har utländsk bakgrund? Lika liberalt och rimligt vore det väl i så fall att stoppa alla herrklubbar, pappagrupper, tjejmilen och de politiska kvinnoförbunden!

Kvinnors kläder är ett ständigt närvarande debattämne. Retorik blir till praktik och praktik blir till politik. Förbudet att bära burkini på stränderna i den franska staden Villeneuve-Loudet upphävdes i fredags av Frankrikes högsta förvaltningsdomstol. Beslutet ska ses som vägledande och innebär inte att de trettiotal kommuner som tagit samma beslut nu automatiskt måste tillåta burkinin. En större och längre utredning ska göras vilket betyder att frågan förmodligen blir en del av den kommande presidentkampanjen. Frankrikes premiärminister Manuel Valls tycker att det är ett brott mot franska värderingar när kvinnor klär sig i burkini. Utbildningsministern och socialministern, bägge kvinnor, anser däremot att människor måste få klä sig som de vill. Den tidigare presidenten Sarkozy (kandidat igen), anser att det är ”en militant politisk handling och en provokation” att bära burkini.

Så vad säger vi här då, i Sverige, om/när kvinnor kommer till stranden eller badhuset iförda burkini? Och vad säger vi till de kvinnor som idag har tyget draperat på olika sätt runt sitt huvud? Och hur hänger det ställningstagandet ihop med synen på det faktum att en del badhus har infört särskilt öppethållande för kvinnor?

Det finns olika åsikter också i Sverige. På Liberalernas hemsida ligger Jan Björklunds sommartal (från 21 augusti). I ett avsnitt om förtryck av kvinnor i namn av heder säger han: ”Sverige är idag ett av världens mest jämställda länder. Det är ju så att är man född och uppvuxen i Sverige, har gått i skolan här, passerat milstolparna, vandrat från barnavårdscentral, till förskola, vidare till student och ut i arbetslivet, så är sannolikheten stor att man bär en liberal syn på jämställdhet. Den sannolikheten är inte lika stor om man är uppvuxen på landsbygden i Afghanistan där flickor inte får gå i skolan. Den sannolikheten är inte heller lika stor om man är uppvuxen i en hederskultur där kvinnan anses underordnad mannen. För att ta sig an integrationsutmaningarna på riktigt så måste man erkänna att kulturer ser olika ut och kulturer föder och för vidare värderingar.”  Sedan fortsätter han med att kritisera invandrade och nyanlända kvinnors krav på separata badtider, unga kvinnors krav på eget fritids, osv. Han kallar det för en sanslös eftergiftspolitik där Sverige anpassar sig till patriarkala strukturer i stället för tvärtom. Han tycker att Sverige ”fegar ur”.

Sverige är de människor som är här. Det Björklund säger vittnar om en djup okunskap om många kvinnors situation. Han tror att kravet på separata badtider kommer från männen. Det är faktiskt kvinnor som kräver det. Kvinnor som inte är födda och uppvuxna i Sverige, som inte har gått i skolan här, som inte har passerat milstolparna, vandrat från barnavårdscentral, till förskola, vidare till student och ut i arbetslivet. Kvinnor som kanske är uppvuxna på landsbygden i Afghanistan där flickor inte får gå i skolan eller uppvuxna i en patriarkal samhällsordning där uttrycken för kvinnors underordning är betydligt mer brutala än här. Samhällen där demokratiutveckling ännu inte gett kvinnor utrymme för frigörelse i samma utsträckning som här. Det är kvinnor som idag bor här. Kvinnor som är en del i det ”vi” som är Sverige.

Hur ska då vi som varit här länge förhålla oss till alla som varit här kortare tid?  Ska vi lyssna, ska vi ge tid och utrymme för alla kvinnor att tillskansa sig de verktyg som behövs för att vi tillsammans ska kunna erövra individuella rättigheter eller ska vi riva av dem slöjan redan vid gränsen? Samma frågeställning gäller synen på att unga kvinnor vill ha egna fritidsgårdar. De behöver det egna rummet för att på sina egna villkor och tillsammans erövra de kunskaper som ska ge dem kraft att förändra de patriarkala maktmönster som idag begränsar deras frihet.

Märkligt nog fördömer liberalerna detta i termer av att det pågår en förhatlig könsseparatism som kommer att kasta Sverige hundra år tillbaka i utvecklingen.

Liberalerna har kort minne. Den process som lett fram till den relativa jämställdhet som finns i Sverige idag har letts av kvinnor, både utanför och innanför politiken. Det har alltid funnits (och det finns) ett motstånd. Men kvinnors egna organisering har varit en grundläggande förutsättning för de framsteg som gjorts. Det ligger ett kolonialt raster över liberalernas synsätt. Vita kvinnor från medleklassen får gärna träffas separat men inte rasifierade unga kvinnor från förorten.

Idag leder kunskapen om det patriarkala dominanstänkandets destruktivitet till att fler och fler organiserar sig feministiskt. Insikten om att kön, klass, etnicitet, könsidentitet, sexualitet och funktionalitet finns samtidigt som variabler i ett samhälle med strukturell diskriminering och där mänskliga rättigheter står under attack, gör att vi måste höja blicken och se samband och sammanhang. Kvinnors klädsel diskuteras aldrig i ett vakuum. Det är en maktfråga som tar sig olika uttryck i olika delar av världen men vi ser samma norm och samma mönster som upprepas – kvinnors kroppar och kläder används systematiskt för politiska och religiösa maktsyften.

Utgångspunkten måste vara att det är en grundläggande rättighet, för alla, att få klä sig som en vill. Vill jag passa in, vill jag sticka ut, vill jag markera min etniska eller religiösa identitet, så ska jag göra det. Ingen ska tvinga mig. Vi borde kunna vara överens om det. Frågan blir då hur frivilligt det är? Vem tvingar vem till vad och hur vi ska veta det? Hur ska vi försäkra oss om frivilligheten? Det kan vi inte göra på annat sätt än att lyssna. Och då måste det finnas rum att tala i.

Jag antar att det är just behovet av ”det egna rummet” som ligger till grund för att Liberalerna fortfarande tillämpar könsuppdelning i det egna partiet. Liberalernas kvinnoförbund, precis som de övriga partier som har kvinnoförbund, finns väl av just den anledningen?  Kvinnor behöver (fortfarande) ha egna rum för att befriade från männens patriarkala härskartekniker kunna diskutera och lägga upp strategier för hur de ska kunna påverka sina partier i den riktning de själva vill. För det är väl inte männen i partierna som bestämt att det ska finnas Kvinnoförbund?

Gudrun

Läs även Gudrun Schymans debattartikel i SVT Opinion: ”Vi slängde bh:n för rätten att få bestämma själva”

A message to our African American friends

Hat föder hat. Våld föder våld. Kärlek föder fred. Därför väljer Feministiskt initiativ att stödja den globala icke vålds-rörelsen Black Lives Matter i den fortsatta kampen för social rättvisa för svarta människor globalt.

”Det historiska förtrycket mot svarta människor måste upphöra nu. Det är en skam att politiker och beslutsfattare är tysta när det rasistiska våldet mot svarta människor fortgår”, säger Feministiskt initiativs antirasistiska talesperson Victoria Kawesa i den nyproducerade kampanjfilmen där bland andra även Jason Diakité, Adam Tensta och Mikael Wranell medverkar.

Feministiskt initiativ vill genom stödet till BLM väcka uppmärksamhet kring rättsstatens ansvar för sina medborgare samt bilda opinion kring den institutionaliserade rasism som finns såväl i USA som i Sverige.

Victoria Kawesa har tagit initiativet till den nu lanserade kampanjfilmen och mobiliserat svarta aktivister i Sverige för detta ändamål. Syftet med filmen är att visa solidaritet med BLM:s kamp för social rättvisa och belysa den institutionaliserade rasism som drabbar svarta människor i USA genom till exempel polisskjutningar, rasprofilering och trakasserier samt rasism inom rättsväsendet och det straffrättsliga systemet.

Filmens budskap handlar om att förstå vilka privilegier vita människor har samt stödja BLM i kampen mot det rasistiska och systematiska förtrycket av svarta människor globalt. Se den här.

Kawesa

#‎BlackLivesMatter‬ ‪#‎BlackLivesMatterSwe‬