Återigen sviker världens ledare planeten

Carmen Blanco Valer

18 december 2019:
Årets klimatmöte COP25 är slut och återigen sviker världens ledare planeten. Vi är lika långt ifrån reella lösningar på klimatkrisen nu som innan mötet började. Detta trots alarmerande rapporter från FN:s klimatpanel i september som i princip kan sammanfattas i att vi bara har drygt 10 år på oss att stoppa en katastrof.

Att COP efter COP misslyckas med att sätta ambitiösa klimatmål som sätter stopp på uppvärmningen av planeten borde inte förvåna oss längre. Klimatmötena speglar inte samhället utan gästas främst av nyliberala politiker vars främsta mål inte är att rädda klimatet utan att tillväxten får kosta vad den kosta vill. Runt omkring finns också lobbyister från fossilindustrin och andra klimatfientliga näringar vars mål är att rädda vinsterna även om de på köpet måste kränka båda mänskliga rättigheter och natur. Tillsammans försvarar dessa världens ekonomiska intressen men knappats klimatet. Resultatet blir att representanterna från civilsamhället och de få klimatvänliga politikerna får svårt att påverka samhällsutvecklingen.

En diskussion under förhandlingarna som tydligt visar vilka som har makt och inte, var den om krav på kompensation som länder från globala syd ställde på globala nord. Globala nord har historiskt och i nutid stått för en större del av utsläppen men valde trots det att förhala både kraven och samtalet. Diskussionen om pengar för att kompensera för förluster och skador som klimatförändringarna redan orsakat i många länder, och där det därför nu behövs anpassningsåtgärder för att mildra effekterna, hänger fortfarande i luften. Feministiskt initiativ menar att det är mycket beklagligt. Vi vill att internationell rättvisa ska råda och att globala nord ska stå till svars för problemen de skapat även i länder utanför sina egna.

Inför nästa COP i Glasgow måste alla länder ha lämnat in sina definitiva omställningsplaner så Parisavtalet kan träda i kraft. Deadline för flera klimatmål är 2025 och 2030 och trots att forskare bedömt målen som föga ambitiösa är det viktigt att vi når dem för att bromsa temperaturhöjningarna. Vi fortsätter att tjata till världsledarna lyssnar, det är bråttom nu.

Men även om årets klimatmöte tycks vara för intet väckte det hopp utanför COP:s förhandlingslokaler. Hoppet väcktes av de 500 000 människor som stod bakom banderollen KLIMATRÄTTVISA och demonstrerade genom Madrid. Hoppet fick näring av de unga klimataktivisterna som visade sitt missnöje över den bristfälliga politiska viljan om att säkra deras framtid genom att vägra att lämna COP-lokalerna. Hoppet bars fram av urfolksledarna som tagit sig till Madrid och lovade att, precis som de gjort under flera hundra år, fortsätta stå upp och försvara Moder jord. Det är detta hopp vi nu tar styrka av.

För på sikt är det verkligen hoppingivande att se tecken på att alltfler inom klimatrörelsen inser att arbetet inte kan fortsätta fokusera enbart på en minskning av koldioxidutsläpp. Klimaträttvisa är inte bara en klatschig paroll utan även perspektivet som visar hur klimatfrågan hänger ihop med sociala aspekter och därför måste klimatkampen även bekämpa olika typer av skeva maktrelationer. Klimaträttvisa handlar om att ta historiskt ansvar, om rättvisa mellan det koloniala globala nord och det koloniserade globala syd. Men klimaträttvisa handlar också om maktobalans mellan samhällsklasser, mellan landsbygd och städer och inte minst om skeva maktrelationer mellan könen.

Just därför bör frågan om klimaträttvisa vara en av vår tids viktigaste feministiska frågor.

Carmen Blanco Valer,
antirasistisk talesperson

Kommentarsfunktionen är stängd.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: